moving on out

majesticbaby.blogg.se

Kör på nytt, w00t!

let me

Idag sov jag länge, längre än vad jag gjort på länge. Vaknade 10.10 och åt frukost till desperate housewives. Sedan dess har jag även gjort mig i ordning och städat. Kvar är disken och brödbak, sedan kan jag chilla resten av dagen, åtminstone tills 18.00. 18.30 börjar föreläsningen med Sofia Åkerman och jag är superpsyched!

Mitt hjärta kommer även hem idag efter examinering på kursen han har varit på, tyvärr kommer han typ när jag stuckit till föreläsningen, men vi ses ju ikväll, och får sova ihop. Och imorgon åker vi ju på spa!
Hihi, gud vad det pirrar i magen, jag blir alldeles rörd när jag tänker på vad min fina prins har kokat ihop åt oss. Det ska bli så härligt att komma bort tillsammans med honom, bli bortskämd, mumla runt i morgonrock och tofflor, klä upp sig inför trerättersmiddag... it's a dream come true!

i'm having a blast

Haha, dagen har väl kanske inte varit lika produktiv som jag hade hoppats den skulle bli.
Jag uträttade förvisso de ärenden jag hade, och tog även en promenad till willys. Jag städade också upp i prinsens rum och sådär, men vid 15.30 blev jag trött... och sov till halv sju.. Yikes!
Men det var längesedan jag lurade på dagen, och jag gick ju upp vid 08.00 imorse, så det förtjänade jag allt. Jag är lite småtrött nu, men tänkte varva ned med att spela lite och dricka lite blåbärsté.

Jag köpte faktiskt också biljett förut till Sofia Åkermans föredrag imorgon på Folkets hus.
Det var en tanke jag hade att jag skulle göra, och prinsen övertygade mig till sist om att sticka iväg på det. Hon har skrivit boken zebraflickan som är helt... mindblowing, och föredraget kommer att handla om självskadebeteende, jag tror faktiskt jag kan lära mig en hel del. Känns väldigt kultiverat också, och vuxet, hihi!

quo vadis

Idag är det nog en bra dag. Jag är förvisso ganska trött, trots att jag varit vaken i över en timma och druckit två koppar kaffe, men tror det går över när jag sätter igång och grejar.
Mina planer för idag är att gå till handelsbanken, så jag kan få en ny bankdosa då min håller på att balla ur. Numero dos är att träna, ska köra styrka men får se hur mycket jag orkar ta i, haha. Har superträningsvärk in my buns från igår (körde 8 minute buns). Efter det ska jag in på lindex för hårnålar, hem och dumpa av grejer för att sedan gå ut och gå.
Jag hade tänkt hälsans stig, eller möjligtvis gå till maxi. Jag behöver både fil och mjölk, sen vore det även gott med varma koppen till middag ikväll. Det blir ju ungefär lika långt, en kilometer längre till maxi bara, hihi.

I övrigt ska jag städa idag. Kottis bor ju i musikrummet, och hon har släpat in flera liter sand in dit. I övrigt behövs det en clean-up så man kan sitta i soffan överhuvudtaget, haha.

Jag har slutat med både mediciner och snus, plus att jag hade shark week i helgen. Jag har varit ganska fucked up och riktigt jävla förbannad, men det börjar lugna sig nu som tur är.



Hihi, nu har jag pratat med Fillepill en bra stund, ska ta mig lite mellis och sticka ner till stan efter en dusch~~

next to godliness

Vårt kök skriker nu cleanliness. Jag är så lycklig.
Jag har omorganiserat i skåpen och skrubbat ur dem, samtidigt som jag håller på och tvättar, och det är så rent och vackert. Inte ens massa saker överallt, utan bara.. clean!

Önskar dagen inte vore så nära sitt slut så skulle jag göra likadant i resterande rum. Jag hoppas jag har lika mycket energi imorgon!

isolation

Mm, det är en riktigt fin dag idag! Jag är tydligen inte riktigt på topp, då jag har ett bitmärke i handen som jag inte minns att jag gjort, jag skriver väldigt fel till att börja med, och får rätta mig själv flertalet gånger. Haha, jag får hoppas att andra koppen kaffe fixar det! Hade skumma drömmar, men det är ju knappast något ovanligt.

Jag ska alldeles strax sticka ner och träna skiten ur mig själv, sedan ska jag baka, städa, tvätta.
Så de blir full rulle idag, woo!

ett hjärta av glas

Vilken flitig bloggare jag är idag, om jag ändå bara hade något vettigt att skriva, haha!

Okok, anledningen till att jag skriver nu är för att jag tog mig nyss en tur till willys, och på vägen dit var jag skamfylld, downer och kände mig bara riktigt kass som människa, men på vägen tillbaks förändrades det, och jag tänkte på hur långt jag faktiskt kommit.

Jag är inte längre en tretton år gammal flicka som inte längre lät någon komma nära, som låg och grät på golvet med sönderskuren kropp. Inte heller är jag tjejen som förutom var ute och festade och söp sig fullast varje helg, som sedan på veckodagarna drack i hemlighet och grät för att jag vantrivdes så med mitt liv, mitt förhållande och bara med mig själv.

Barndomsminnen, och även andra minnen som på ett eller annat vis ligger tungt hos mig, är jag numera trettio mil ifrån. De kan absolut inte skada mig på samma sätt längre, jag kan kämpa emot för jag har ett sådant avstånd nu. Jag behöver inte åka förbi platser som är både fyllda av skam och hemskheter längre, utan jag kan bara njuta av att vara utomhus. Jag behöver inte oroa mig för vem som ser mig, vem som dömer mig, vem som säger vad om mig. För de som känner igen mig här är jag bara den nyinflyttade tjejen, and it suits me just fine.

I övrigt måste jag ju tillägga att jag också är sambo med en alldeles fantastisk kille, som har gjort mer för mig och min självkänsla, än vad någon annan har, eller kommer att göra. Som kämpar på, och som jag får beundra varje dag, för hans styrka och ambition. God, I'm so very much in love.
Jag får fortfarande fjärilar i magen när jag tänker på honom, min prins.

Jag är också mamma åt tre små fina flickor, och en underbart söt surkott.